You have forsaken all the love you've taken, sleepin' on a razor; there's nowhere left to fall. Your body's aching, every bone is breakin', nothin' seems to shake it, it just keeps holdin' on.
Your soul is able, death is all you cradle. Sleepin' on the nails, there's nowhere left to fall. You have admired, every man desires; everyone is king when there's no one left to pawn.
There is no peace here, war is never cheap dear. Love will never meet here, it just gets sold for parts. You cannot fight it, all the world denies it. Open up your eyelids; let your demons run.
29 posts &
30
bones
The Joker
is is Offline |
Post by Levka on May 7, 2015 9:54:03 GMT
Your soul is able, death is all you cradle Sleeping on the nails, there's nowhere left to fall Det var inte ofta Levka fick ögonen på tikar, i alla fall inte de mesiga, sköra ursäkterna. Men han hade fått ögonen på en under tillställningen. Efter att han enkelt presenterat sig till dem han blivit tvungen att presentera sig för, så hade han haft planerna att gå fram till henne. Men han hade under sin presentation sett i ögonvrån hur hon smitit iväg, och direkt hade intresset slagit igång. Vem var hon? Det var en stor nyfikenhet som drev honom, trots att hon inte tycktes ha någon speciell roll denna afton. Men han var inte intresserad i henne på det viset, det var inte det det hela handlade om.
Hon hade i vilket fall smitit iväg rätt så långt, men det hade inte stört honom. Han var ändå inte den mest sociala vargen, om man sa det så. Hellre gick han undan och talade med den han ville än att stå bland alla och känna sig tvungen att föra kallprat. Kallprat var alltid ogillat utav honom, och skulle nog alltid vara det. Det var ofta stelt och irriterande, det kom ingen vart ändå.
Till slut kunde han tyda hur hon stannade upp lite längre bort, och han travade lätt fram till henne, ögonen fästa vid henne utan att slita bort den omaka blicken. Han saktade in och stannade några steg ifrån henne, för att istället gå i lugn takt, med planer om att cirkulera henne.
”Was our arrival too much for you to handle, devushka?” talade han med en retsamhet klingande i hans raspiga röst. Hans omaka ögon gnistrade till medan han stirrade på henne med sin genomträngande, stadiga blick, blandad med mystik och retsamhet.
(* devushka = girl ) [newclass="p b"]font-weight: bold;font-style: italic; font-color: #999;font-size: 12px;[/newclass] |
|
The sun will set upon you and it will rise with me.
29 posts &
42
bones
MattiZ
is is Offline |
Post by Eowyn on May 7, 2015 12:11:26 GMT
 Ensam i sin strävan bort ifrån klumpen med anhängare hann hon smita undan och vakterna hann inte med. Ibland var det en fördel att ännu inte vara fullväxt och helt klar. Liten som hon var gjorde det lättare att smita undan, speciellt i samlingar av vargar. Hon vandrade nu lugnare ifrån dem och lämnade allt tjatter bakom sig. Usch de stela jävlarna kunde hon faktiskt leva utan. I stort sett i alla fall. Hon hade inte ens brytt sig om att skapa någon uppfattning av de inbjudna. De alla verkade trotts allt vara som alla andra. Som om de kört upp något där bak och alla skulle vara formella och trevliga. Hon kräktes nästan av tanken. Hon hatade det. Hon vandrade vidare i sina egna tankar utan att uppmärksamma sin förföljare till en början. Hon upptäckte honom först då han var rätt nära. En av kungligheterna, nog kände hon igen honom. De hade varit bland de första som anlände, så hon antog helt enkelt att han var av högre grad. Kanske skulle han vara lika tråkig som de andra. Han tilltalade henne, men inte med en titel hon var van vid. Hennes första reaktion var att stolt höja huvudet och ogillande vika öronen bakåt. Förolämpad för att inte bli kallad Princess. Som hon var van vid. Men ack vilket tillfälle! Tanken slog henne genast och öronen föll fram med ens. - Hello you. What do u want mr Staal? Sa hon sedan och bröt av innan hon hann säga Ers höghet. Det hade varit nära, men ack hon hade lyckats. Kanske kunde hon få vara vanlig? Bara för idag i alla fall. Det hade varit ljuvligt. Tankarna rände runt i huvudet medan hon följde hanen med blicken som började cirkulera runt henne. Oförskämt vände hon blicken rakt fram istället då han passerat och började lugnt gå igen. Han kunde välja att följa med eller inte, men helst ville hon bort ifrån vakternas synfält så fort som möjligt och helst innan de började leta ordentligt. Attachments:
|
|
You have forsaken all the love you've taken, sleepin' on a razor; there's nowhere left to fall. Your body's aching, every bone is breakin', nothin' seems to shake it, it just keeps holdin' on.
Your soul is able, death is all you cradle. Sleepin' on the nails, there's nowhere left to fall. You have admired, every man desires; everyone is king when there's no one left to pawn.
There is no peace here, war is never cheap dear. Love will never meet here, it just gets sold for parts. You cannot fight it, all the world denies it. Open up your eyelids; let your demons run.
29 posts &
30
bones
The Joker
is is Offline |
Post by Levka on May 8, 2015 19:50:43 GMT
Your soul is able, death is all you cradle Sleeping on the nails, there's nowhere left to fall Damen lät öronen strykas bakåt medan hon höjde på sitt huvud i stolthet. Detta förvirrade Levka; vad hade han sagt för att få henne så upprörd? Men efter någon sekund spetsades öronen igen och Levkas öron klippte till av nyfikenhet medan han tippade huvudet på sned.
”Hello you. What do you want mr Staal?”
Detta fick Levka att skrocka, road över hennes ordval. Det var inte direkt artigt att fråga det på det viset, men Levka hade ingenting emot det. Tvärt om. Han var trött på alla artiga fraser och bugningar. Hon vände bort blicken från honom, för att sedan åter igen börja gå, och Levka kunde känna adrenalinet stiga inom honom, upphetsad utav en jakt han aldrig tidigare utfört.
”Oh, such a dangerous tongue you got there,” spann han fram, med ett stort, nöjt leende på sina mörka läppar. ”I like it.”
Levka följde efter henne; tänkte inte låta henne slinka undan så lätt nu när hon verkligen fångat hans intresse.
”What is your name, devushka?” fortsatte han medan han hamnade jämsides med henne, stirrandes rakt på henne. Hans ryska brytning var stark medan han talade, de omaka ögonen gnistrade.
[newclass="p b"]font-weight: bold;font-style: italic; font-color: #999;font-size: 12px;[/newclass] |
|
The sun will set upon you and it will rise with me.
29 posts &
42
bones
MattiZ
is is Offline |
Post by Eowyn on May 8, 2015 20:48:37 GMT
Eowyn - Female - 1,5 Years old - Princess of Taruk Nothing you say or do, will change my mind.. Not even you father. Hanen verkade vara efter hängslen och följde med ens efter henne. Nåja lika bra, då kunde hon äntligen få vara sig själv. Bland någon annan än bara stenar och träd. Nästan pinsamt när hon tänkte efter. Att ingen någonsin ens lärt känna henne? Hon som person, vem hon är? Nej det fanns inte på utsidan, allt hon var är instoppat på insidan. Bakom den smått kyliga fasaden som enkelt doldes av de dansande färgerna i hennes pälsfäll. - You didn't awnser my question. Mumlade hon innan han hann upp vid hennes sida. Hon hade aldrig förstått det där med att svara andra med en annan fråga. Det hjälpte ingen att få ett vettigt svar fortare. Det var vanlig artighet att svara på frågan som ställdes först i Taruk. Hon hade aldrig anat att reglerna och formaliteterna satt så hårt i henne som de faktiskt gjorde. De kändes helt plötsligt konstigt att från gå dem, nu när hon verkligen var i sällskap av någon annan i levande format. - You are probably just not used to hang out with us common people?Sa hon med ett svagt sting i halsen. Vanlig. Det både sved och upprymde henne inifrån. Hon sken upp en aning och gav honom ett svagt retsamt leende. Han verkade vara en livfull individ. Så som hon tyckte de flesta från Staal verkade vara, men det kanske bara var skenet som bedrog henne? De verkade vara starka, men livfulla. Fyllda med energi och en egen slags gnista hos varje individ. Intressant. De var så personliga. Men kanske skulle hennes bild av dem krossas. Det kan man aldrig veta i förväg. Hon mötte hans stirrande blick då den nådde henne och hennes vita ögon reflekterade hans tvefärgade smått glödande ögon. Så unikt, men vackert. Made and Played by - Mattiz |
|
You have forsaken all the love you've taken, sleepin' on a razor; there's nowhere left to fall. Your body's aching, every bone is breakin', nothin' seems to shake it, it just keeps holdin' on.
Your soul is able, death is all you cradle. Sleepin' on the nails, there's nowhere left to fall. You have admired, every man desires; everyone is king when there's no one left to pawn.
There is no peace here, war is never cheap dear. Love will never meet here, it just gets sold for parts. You cannot fight it, all the world denies it. Open up your eyelids; let your demons run.
29 posts &
30
bones
The Joker
is is Offline |
Post by Levka on May 8, 2015 22:29:48 GMT
Your soul is able, death is all you cradle Sleeping on the nails, there's nowhere left to fall ”You didn’t answer my question.”
Levka frustade roat åt henne som inte verkade nöjd över att han inte svarat henne. Han kunde mycket väl spela gentleman om han ville, men han såg inget intresse i det denna afton.
”You are probably just not used to hang out with us common people?”
Varghanen tippade huvudet på sned medan han stirrade på henne med de omaka ögonen. Det var en bra fråga. Han kunde inte direkt säga att han var erfaren, men han kunde heller inte säga att han var helt oerfaren heller. Han tyckte om att umgås med vissa som inte var utav kungligt blod; enligt honom var det inte så stor skillnad, egentligen.
”I am,” svarade han nonchalant och klickade lätt med tungan. Han låtsades att se smått förolämpad ut över att hon trodde att han var oerfaren med ’vanliga vargar’. ”Ouch, what makes you think that?”
Åter igen cirkulerade han henne, men för att istället stanna framför henne för att stoppa henne från att fortsätta gå.
”You are one very cocky woman for being one of the ’common people’, don’t you think? Such mystery … Thrilling.”
Levka stirrade rakt in i hennes lysande, vita ögon; fortfarande med ett mycket nöjt ansiktsuttryck. Han tyckte om hennes hemlighetsfulla, mystiska beteende, för direkt ville han ta reda på mer. Vem var hon? Hon hade inte svarat på hans fråga, men han upprepade den inte. Han skulle mycket väl kunna lista ut det själv, utan några vägbeskrivningar.
[newclass="p b"]font-weight: bold;font-style: italic; font-color: #999;font-size: 12px;[/newclass] |
|
The sun will set upon you and it will rise with me.
29 posts &
42
bones
MattiZ
is is Offline |
Post by Eowyn on May 8, 2015 22:54:21 GMT
Eowyn - Female - 1,5 Years old - Princess of Taruk Nothing you say or do, will change my mind.. Not even you father. - In Taruk you answer the question that's asked to you. Not answer with a question back. And you seem so surprised that I talk different from your kind. The royal kind. Svarade hon ärligt, men kanske var de inte vana vid den stora skillnaden som fanns i Taruk. Det var verkligen en klass fråga. De kungliga tikarna hade klass i det mesta, de fick inte smutsa ner sig, tala felaktigt eller stå ut på något sätt. Men de "mindre värda", "vanliga" hade inte samma sätt att se på varandra och de talade mer frispråkigt. Så nu när hon väl fick göra det samma lät hon mycket mer hård och rå än vad hon själv först förväntat sig. Kanske hade hon för starka fördomar om de kungliga? Kanske kunde de vara bra på något sätt trotts allt? Inte bara dåligt. - You know whats thrilling? That your standing in my way!Sa hon och sträckte på sig och såg rakt in i hans gnistrande ögon. Nåja han hade glöd. Det kunde hon allt ge honom. Hon stod stilla, stod kvar. Väntade på att han skulle ge vika. Men de verkade vara mer envisa än vad hon väntat sig, vilket roade henne. Ett svagt men retfullt leende spred sig i hennes ansikte när hon såg på honom. Det var något speciellt med denna. Hon kunde inte sätta tassen på vad, men något var det och han skapade en udda känsla i hennes kropp. En känsla av att vilja vara mer, något annat, något bättre än vad hon fick visa varje dag bland sin familj, sina släktingar. - What do you expect this to lead, Staal?Sa hon sedan med samma vilda, livfulla uttryck som hon alltid bar när hon var ensam. Ett eldhjärta hade hon med en vild själ som hatade att bli tämjd av alla hennes faders regler. Det började verkligen lysa igenom och plötsligt började den kalla fasaden falla och de vilda livfulla blandades med hennes vackra färger som matchade hennes insida så otroligt bra. Hon fick sedan en retfull blick till synes och med några snabba spänningar i sina muskler dribblade hon undan honom och stod några språng längre bort. Ett vackert ärligt, men retfullt skratt lämnade henne när hon vände sig om för att kolla efter honom. Hade han hunnit med där? Nej hon hade brutit samtalet och hans eviga stirrande innan det blev allt för allvarligt. Hon var ung, hon ville leva lite också! |
|
You have forsaken all the love you've taken, sleepin' on a razor; there's nowhere left to fall. Your body's aching, every bone is breakin', nothin' seems to shake it, it just keeps holdin' on.
Your soul is able, death is all you cradle. Sleepin' on the nails, there's nowhere left to fall. You have admired, every man desires; everyone is king when there's no one left to pawn.
There is no peace here, war is never cheap dear. Love will never meet here, it just gets sold for parts. You cannot fight it, all the world denies it. Open up your eyelids; let your demons run.
29 posts &
30
bones
The Joker
is is Offline |
Post by Levka on May 9, 2015 9:08:28 GMT
Your soul is able, death is all you cradle Sleeping on the nails, there's nowhere left to fall ”In Taruk you answer the question that’s asked to you. Not answer with a question back. And you seem so surprised that I talk different from your kind. The royal kind.”
Levka skrattade åt henne; det hela var löjligt. Verkligen när hon inte verkade vara kunglig.
”I couldn’t care less about what’s polite or not in Taruk,” svarade han vasst. ”And what makes you think I’m so royal? Such impolite accusations.”
Den unga, ryska varghanen ställde sig alldeles intill, då att de stod nästan nos emot nos. Hans blick var fylld med retsamhet, men man kunde även se en nöjd glimt i hans omaka par ögon. Hon hade inte direkt varit en besvikelse. Istället var hon precis som han hade velat, om ens ännu bättre. Hennes skarpa tunga och kalla blick var någonting Levka gillade.
”You know what’s thrilling? That you’re standing in my way! Where did you expect this to lead, Staal?”
Ett retfullt leende växte sig på hennes ansikte till slut, och Levka purrade roat åt det hela. Hon var livfull, orädd, och Levka kunde även se att hon på något vis förändrades; verkade bli mer självsäker och retfull. Ett högt, lekfullt morrande lämnade honom medan hon åter igen smet undan honom och kom några språng ifrån honom. Direkt slog någonting igång inom honom och utan att vänta någon sekund kastade han sig lekfullt efter, med ett högt morrande bullrande djupt från bröstkorgen. Det tog inte lång tid för honom att hamna jämsides med henne, och han kastade sig svagt upp för att kunna nypa henne i ena örat; en tydlig hint på att han ville leka med henne.
”I don’t know,” började han lekfullt medan flinet gick från öra till öra. ”you tell me.”
[newclass="p b"]font-weight: bold;font-style: italic; font-color: #999;font-size: 12px;[/newclass] |
|
The sun will set upon you and it will rise with me.
29 posts &
42
bones
MattiZ
is is Offline |
Post by Eowyn on May 9, 2015 11:00:23 GMT
Eowyn - Female - 1,5 Years old - Princess of Taruk Nothing you say or do, will change my mind.. Not even you father. - Good!Svarade hon med smått vass och hård stämma tillbaka. Det var precis så hon ville ha det! Hon ville och kunde bete sig precis som hon ville, som hon önskat så länge. Hon kunde visa sig själv, vara så hon ville vara. Inga regler, ingen som dömde henne som värdelös eller misslyckad bara för att hon inte ville tala och bete sig efter alla regler som fanns. Här och nu, med honom var hon laglös. Han gjorde henne fri. Det var en underbar känsla och hon ville inte förlora den nu, verkligen inte. - It's pretty obvious. Your eyes are more than well known. So my guess is that you are a cousin or something to Calslaw, or whatever his name is..Nog hade hon enkelt för att lägga saker på minnet, men uttalet var kanske inte det bästa. Men hon visste hon att den kungliga familjen av Staal hade ett gult och ett grönt öga, med viss glöd. Det kunde han faktiskt inte förneka att det var ganska obvious. Hon svepte lätt med svansen då han lekfullt följde efter och nafsade emot hennes öra. Hon morrade hotfullt till och blottade tänderna. Det retsamma leendet kom sedan åter, nog kunde hon spela allvarlig ruskigt bra när hon ville. År av träning hjälpte henne. Att dölja känslor, åsikter och lära sig skådespel var allt en tik i Taruk fick lära sig sen valp stadiet. - Well, I'm out of here. So you just gotta keep up, if you wanna know. Sa hon och flinade till. Sedan sprintade hon iväg med sina långa ben och den smäckra kroppen smekte nästan marken i hennes häftiga och snabba svängar runt träd och vidare bort från tillställningen. Hon hade nämligen hört på avstånd när hon gett sig av att vakterna upptäckt att hon var borta. Hon hoppades hanen skulle hänga med, men han kanske aldrig hade lekt ta fatt. Det visste man aldrig, hon visste inte hur de hade det i Staal faktiskt. När de kom in i en dunge saktade hon ner. Konditionen var det absolut inget fel på och hon återhämtade andningen oerhört snabbt. Hon skrattade lite och vände sig emot honom och tog ett hopp emot honom för att retsamt nafsa emot hans ena bakben. - Well that was fun. Your okay for being a royal. Sa hon och log roat emot honom. Livsglädjen steg inom henne och hon kunde inte sluta le kändes det som. Det kom verkligen inifrån och hon ville inte hindra sig själv, inte här, inte nu. Men hon var tvungen att stanna av lite, nyfikenheten växte mer inom henne. Hon ville veta mer om honom, veta hur de hade det. Vad de gjorde och hur de levde. Hon bestämde sig därför att tona ner lite, bli lite allvarligare så att han förstod. Hon gick även lugnt ut i dungen och lät solens strålar lysa upp hennes färgstarka fäll. Värmen spred sig i kroppen och hon njöt. Blundande några sekunder när hon vände huvudet upp emot solen. Sedan vände hon blicken tillbaka emot honom och de vita ögonen tindrade likt finslipade diamanter. - So, how is it? Being a royal in Staal I mean? |
|
You have forsaken all the love you've taken, sleepin' on a razor; there's nowhere left to fall. Your body's aching, every bone is breakin', nothin' seems to shake it, it just keeps holdin' on.
Your soul is able, death is all you cradle. Sleepin' on the nails, there's nowhere left to fall. You have admired, every man desires; everyone is king when there's no one left to pawn.
There is no peace here, war is never cheap dear. Love will never meet here, it just gets sold for parts. You cannot fight it, all the world denies it. Open up your eyelids; let your demons run.
29 posts &
30
bones
The Joker
is is Offline |
Post by Levka on May 14, 2015 8:06:24 GMT
Your soul is able, death is all you cradle Sleeping on the nails, there's nowhere left to fall ”It’s pretty obvious. Your eyes are more than well known. So my guess is that you are a cousin or something to Calslaw, or whatever his name is …”
Levka kunde inte hjälpa än att låta ett skratt fly hans läppar åt försöket att uttala Kolzak. Som svar till hans nafsande blottade hon hotfullt tänderna med ett högt, ljudligt morr, någonting som direkt fick någonting inom honom att gå igång. Hans egna lekfull morrande höjdes i ton och han blottade tänderna tillbaka till svar, men inte för att vara hotfull.
”Well, I’m out of here. So you just gotta keep up, if you wanna know.”
Innan han hunnit svara henne hade hon tagit språng och rusat iväg, och han var inte sen med att följa efter henne. Ett högt gläfsande lämnade honom medan han jagade henne och han kunde känna hur nöjd han blev utav sällskapet. Han var van vid att vargarna i hans flock antingen bet honom eller röt åt honom när han försökte leka oskyldigt; inte för att det störde honom men det var svagt irriterande ibland.
När de kommit in i en dunge saktade hon ned, och han gjorde detsamma. Men han hann inte direkt stanna innan hon vänt sig om och kastat sig emot honom, och fick kort därpå hennes tänder omkring hans bakben. Det var inte ett bett, utan mer lekfullt nafsande, och Levka gillade det.
”Well that was fun. You’re okay for being a royal.”
Levka flinade åt det och log tillbaka minst lika roat. Åh, du hemlighetsfulla mö, du har vunnit mitt intresse.
”Da, fun indeed,” purrade han medan han klippte mer öronen. ”And you’re okay for being a peasant from another kingdom.”
Ett stort, retsamt leende spred sig över hans läppar när han sade det sista.
”So, how is it? Being a royal in Staal I mean.”
”Don’t know what you want me to say, really. Just another royal family,” svarade han oberört, men leendet kom åter tillbaka när han hörde hennes vackra, klingande skratt. Hans ögon var fortfarande fästa vid henne medan han talade; han brydde sig inte om det var ohövligt att stirra eller inte. ”But I thought everyone in Taruk were softies. I guess you proved me wrong.”
[newclass="p b"]font-weight: bold;font-style: italic; font-color: #999;font-size: 12px;[/newclass] |
|
The sun will set upon you and it will rise with me.
29 posts &
42
bones
MattiZ
is is Offline |
Post by Eowyn on Jul 4, 2015 10:45:46 GMT
Eowyn - Female - 1,5 Years old - Princess of Taruk Nothing you say or do, will change my mind.. Not even you father. Det var en befriande känsla som sped sig inom henne när hon såg på hanen. Det fanns inga tvivel om saken, de var bara så ärligt. Deras möte hade inga begränsningar, fördomar eller regler. De bara var där, tillsammans. Trotts deras förståelse för varandra var han lite tystlåten, men han såg ut att förstå och snappa upp saker på ett sätt hon själv inte gjorde. Han verkade smartare än vad han såg ut att vara. Finkammad kunglighet och allt, med en hjärna. Intressant. Verkligen. - Lucky for me. Most peasants are okey thoe. If you get to know them. Sa hon bara med mjuk stämma. Det var sant, de flesta hon talat med och försökt lära känna var helt okej. Inget fel på dem, problemet var bara att de sällan ville släppa "kunga"snacket och formaliteten. Därför trivdes hon mycket bättre nu, i sällskap av en som inte ens visste. Som inte behövde känna sig stel och formel i hennes sällskap. Det är ju så förbannat tråkigt helt enkelt. Your majety hit och dit. Hållkäften! Smått irriterad av sina tankar drogs hon där ifrån då han talade igen. Hon hade bevisat honom motsatsen, fast hans tankar om dem stämde inte riktigt. De hade ingen aning om vad för rike de hade att göra med.. Vaughn var verkligen ingen att leka med och man kunde verkligen inte lita på den hårda, formella och artiga utsidan med falska leenden hit och dit. - They are worse than they seem. Sa hon bara och en allvarlig blick lads på honom. Hon ville bara att de skulle hålla utkik för saker och ting. Hon visste inte vad hennes fars planer var, men de kunde lika gärna vara genom ruttna som goda. Hon log sedan mot honom igen och svepte lätt med svansen bakom sig. - You should go back, before the royalties misses you. Sa hon och flinade lite retsamt emot honom. Hon skulle nämligen forsätta, bort ifrån platsen. Jaga, njuta av friheten lite och just nu. Just idag kunde hon bara njuta av den själv. Hon behövde lite egentid helt enkelt. Även om hanens sällskap gjorde henne gladare än på länge. - But I hope to see you again. Staal. Let's see if you can teach me to fight, like a real soldier then?Sa hon och flinade igen. Nog för att hon tyckte att hon var rätt duktig nu så kunde hon behöva en tränare och vem inte bättre än denne från Staal? De kunde slåss och de lät även tikarna slåss av vad hon hört, så nog skulle det gå att anpassa träningen efter henne? Hon hoppades att det lät som ett frestande förslag. Men han kunde lika gärna neka henne. [Tänkte att vi avrundar efter detta så att de kan mötas fler gånger ^^] Made and Played by - Mattiz |
|
