66 posts &
45
bones
Color
is is Offline |
Post by Vaughn on Apr 24, 2015 16:05:14 GMT
VAUGHN TARUKRulers have no friends, only those who are loyal or would kill them  Male || ten years old || King of Taruk
Möten kom och gick. Rådgivare talade och rådgivare tystnade. Kungen i sin tur lyssnade till allt men sade sällan mycket under mötena utan tog informationen de kunde ge och behandlade dem i sin egen tystnad. Besluten låg ändå i hans händer så han såg verkligen ingen nytta med att han skulle behöva förklara hur han tänkte efter anledningarna för hans beslut. När han var yngre talade han mer under mötena, diskuterade och argumenterade. Idag fann han ingen lust att lägga tid på sådana saker eftersom han helt enkelt inte såg något värde i att ta sig den tiden. Kanske började han bli gammal för han orkade helt enkelt inte. Eller så hade han blivit gammal och vis som gjorde på sitt egna sätt. Han föredrog det sista och fann det faktiskt mer effektivt
Inför flockmötet hade han sätt till att alla vakter fått information om hur de skulle agera under det hela och hur de skulle agera om något hände. Möte eller möte. Riket samlades då och då för att sprida ut information om vad som skedde i riket och gav möjlighet för alla att uttrycka sina åsikter. Vad de inom kungafamiljen tyckte hade Vaughn ganska bra koll på, lika väl de högt uppsatta. Sedan hade han sina idéer om vad de andra kunde tänkas säga. Orättvisor var en vanlig melodi. Orättvisor som de inte verkade förstå var det enda rätta.
Alla i kungafamiljen placerades högt på en klippa medan folket placerades på lägre mark med vakter som höll dem på plats där genom att själva vara i sluttningen. Vissa vakter var nära familjen, andra nära folket och vissa halvvägs mellan båda grupperna. Ett snäpp längre ned befann sig de högt uppsatta vargarna i flocken som hade kontakt med kungafamiljen på något sätt i form av respekt.
Vaugn befann sig lite bakom ridåerna vid kungafamiljens plats och samtalade med några utav hans rådgivare medan han väntade på att alla skulle samlas på platsen. Han hade redan kallat på dem och tidpunkten hade spridits som en löpeld genom riket sedan lång tid tillbaka. Alla skulle veta om det. De i närheten skulle ha hört hans kallelse. a wolf doesn't concern himself with the opinions of a sheep
|
|
Bow down or die everytime
I slap them thangs
Flat black chains rattlin
Shawshank the box
Can't be contained
Man came ta pick the lock
Empty the vault
And leave no trace
Sleep don't wake
Hit em low and keep rollin to da beat no breaks
Slow it down then accelerate
To hell it's cake
Like sellin weight
No middle man
Made bitch mistakes
Blackjack
87 posts &
88
bones
Lilja TheAlmighty
is is Offline |
Post by blackjack on Apr 24, 2015 16:21:09 GMT
-BLACK JACK- SEVEN YEAR OLD MALE LIVING IN taruk HEY, YOU WTF IS WRONG WITH YOU
Jacks muskulösa kropp dansade fram över klipporna, tassarna placerades vant ut över alla stenar och balanserade upp den smäckra, gråspräckliga kroppen. Jacks kroppshydda stack ut en hel del jämfört med resten av Taruks medlemmar, ofta var de tjockpälsade och grövre i kroppsbyggnad medans Jack var både smäckrare och hade tunnare päls men desto mer päls. Öronen vilade bakåt medans han fortsatte sin väg framåt över stäppen. Vaugh hade kallat till någon form av möte, Jack hade fnyst åt budbäraren och ifrågasatt varför denna sammanställning? Svaret hade inte passat honom och han hade därmed gett den unga tiken ett rejält nyp i nacken, det kalla leendet spred sig över hans ansikte vid tanken på hennes skrik och arga uppsyn när hon sprang därifrån med svansen mellan benen. Jack som ofta ansåg sig bättre än andra hade blivit mer upprörd över att bli placerad bland de andra på marknivå, han fnös hårt åt tanken igen och hans stämband vibrerade av irritation, öronen klippte varsamt när han hörde steg längre fram, för litet för en varg, för klumpigt för ett rådjur eller ett kid? Busken prasslade högt till och vibrationerna kom från stammen och fick hela busken att vibrera så löven dallrade.
Ur busken flög en brun hare, Jack reagerade på instinkt och kastade sin seniga kropp åt sidan, mötte upp haren i luften och slog sina kraftiga käkar om haren, ett högt knak och ett kvidande från haren var allt som lämnade avtryck från den plötsliga jakten. Harens blod pumpades sakta ut ur kroppen medans hen drog sina sista andetag. Jack tryckte ner den livlösa kroppen mot marken och slet den i stycke. Hans gråa ansikte färgades rött av blodet och den tomma magen fylldes så pass att han åtminstone skulle kunna behålla lugnet även om det urartade lite smått på det så kallade mötet.
Jack mötte upp några av de andra jägarna intill bergets fot, blodet droppade från hans käke och de frågande blickarna som mötte honom fick hans stämband att börja vibrera igen, läpparna säras och ett djupt morrande steg upp ur hans strupe, de andra jägarna backade undan och vände sig ifrån honom, lät honom ta ledning innan de tillsammans i ett V med Jack i spetsen gick de 3 vargarna mot klippan. Jacks uttryck var kallt och tomt, även om han för stunden inte var speciellt engagerad i sina kumpaners vilja att följa honom kunde det dock snabbt gå åt andra hållet.
Jack fann en plats något avsides från resten av flocken, han tittade sig runt och satte sig ner. Tungan slickade rent de resterande blodet som inte droppat av honom än, den silverfärgade nosen hade antytt en mer kopparfärgad ton i dagens ljus. Jack väntade otåligt på att något skulle hända, mer än valparna som febrilt försökte sitta still - utan vidare goda reslutat.
 I am my own god - I do as I please
- Liljathealmighty -
|
|
40 posts &
48
bones
Purplemix
is is Offline |
Post by Yumiko on Apr 26, 2015 19:06:01 GMT
 | ♂ F E M A L E | P R I N C E S S O F S H I R O G A N E | M E M B E R O F T A R U K | ❥ S I N G L E |
Yumiko förstod mycket väl vilka anledningar kungen hade att kalla till sammankomst med jämna mellanrum - hon var ju trots allt själv född som kunglighet och var inte dum; tiken förstod innebörden med förpliktelser mer än vad man kunde tro. Ansvar var däremot ett helt annat ämne som hon inte ansåg vara relevant för henne längre. Hon var fortfarande kronprinsessan av Shirogane och hade inga som helst ansvar att stå i svars för å Taruks vägnar - i dagsläget var hon bara en temporärt tvingad gäst i deras rike. That's it. Inom en snar framtid skulle hon åter vara tillbaka i Shirogane vid sin faders och broders sida, och en vacker dag ta över tronen som drottning. Att hon befann sig i Taruk var bara en löjlig uppgörelse som Vaughn och hennes fader kommit överens om, och hon var säker på att hennes familj snart skulle komma för att hämta hem henne igen. Eller det var vad hon försökte att intala sig själv i alla fall.
Dagarna i Taruks rike var helt okej - så länge hon fick socialisera sig med sin hovdam och endast med vakterna som närvarade. Helst höll hon sig undan från medlemmarna ur kungafamiljen; ty de såg på henne som om hon vore pesten själv, och hon såg i deras blickar att de vantrivdes med Vaughns beslut att hålla Yumiko relativt nära sig. Hon antog att dom inte riktigt förstod anledningen till kungens beslut, och hon farade att han hade planer för henne som han inte delade med sig. För visst undrade hon också - vad skulle Vaughn ha henne till när hon bara var en belastning som ingen ville vara i närheten utav?
Yumiko satt lite avsides på klippavsatsen med sin hovdam vid sin högra sida och två vakter vid sin vänstra sida. Hennes huvud var sänkt en aning och öronen lutade bak i riktning mot nacken. Tikens bärnstensfärgade ögon vilade i den grå bergsytan strax vid hennes tassar - man kunde inte undgå att hon satt i sina egna tankar, och inte alls var närvarande för stunden. Men det var ändå ingen som direkt lade märke till henne - hon satt där i avgrunden och bara lyssnade. Iaktog. Sade inget, gjorde inget ljud ifrån sig, mötte ingens blickar. Hon var ändå ingen att veta av.  |
|
66 posts &
45
bones
Color
is is Offline |
Post by Vaughn on May 3, 2015 17:03:12 GMT
VAUGHN TARUKRulers have no friends, only those who are loyal or would kill them Male || ten years old || King of Taruk
I Taruk fanns det en stor klippa. En stor och mäktig upphöjning som använts för sådana här möten genom flera år. För Vaughn var det en väldigt speciell plats. Speciell eftersom han visste att många utav hans förfäder stått på precis den klippan och talat för folket om vad som skedde i riket. Uppmuntrat dem. Utdelat straff. Talat. Kanske inte hans egen far men farbrodern hade stått där. Farfadern. Han mindes det så väl. Tiden hade gått men minnena var fortfarande klara. Ljuden. Känslorna. Det var något mäktigt. Desto mäktigare att själv kliva ut där med blickar som drogs emot honom.
Det besvärade honom inte att Ahesh inte dykt upp ännu eftersom han klarade av sina uppdrag gott själv. Men det irriterade honom ändå. Lika väl som han själv hade de skyldigheter och behövde synas offentligt för att visa sig. Det räckte med förra årets problem med bedragare som påstått sig vara kung och drottning eftersom vissa lågt födda längre ut i riket aldrig sätt deras riktiga kung och drottning. Synen utav Black Jack gjorde det inte precis mindre uppenbart att hon var borta men så länge han var här och hon borta så blev det ironiskt nog ganska okej ändå för hennes frånvaro. En bitter och ljuv tillfredsställelse hos honom att Black Jack inte skulle få tillfälle att se henne. Det svaga flinet som uppkommit vid hans tankar försvann omedelbart när blicken uppfattade den svarta tiken. Yumiko. Blicken hårdnade när han såg emot henne och långsamt släppte han henne med blicken för att bevara sitt lugn utan att låta henne vinna över honom genom att väcka vreden inom honom på nytt. Hjälpte inte hur mycket han än försökte glömma och ignorera. Varje gång han såg henne så såg han de döda kropparna utav hans familj och med henne som en ständig påminnelse om grymheten i Shirogane. Falska mördare var dem alla och han hade just en sådan mörk skugga bland sina egna. Det äcklade honom. Förargade varje del i hans kropp som ett gift. Det var precis vad hon var. Ett svart gift...
Flockmötet började lugnt och de gick igenom vad som var planerat i riket under de närmaste dagarna. Till exempel tog de upp den kommande tillställningen som var planerad i Staal's ära och lite generell information som han tillät dem alla att få reda på om det nya riket i norr. Detaljer behövde de inte veta, men det generella var nödvändigt att få ut. Därefter kom de in på lagar. I vanlig ordning gick de igenom nya lagar som tillkommit som till exempel att det var fullt förbjudet att på något vid förarga medlemmarna av Staal. Fallande dom om något förnedrande eller annat negativt mot medlemmarna av Staal, framför allt gällande kungafamiljen, kommer att straffas med döden. På den punkten var han allvarlig. Det kunde ge allvarliga konsekvenser om hans medlemmar i riket gav sig på Staal och det fick inte ske under några omständigheter under tillställningen. Därefter gick de in på äldre lagar där större brottslingar skulle få sin rätt prövad inför folket. Vid dessa stunder gick Vaughn undan och lät medarbetarna styra. Det var ganska enkel process. Den åtalade fördes i syn för alla transporterad utav vakter, ofta såg den åtalade ganska illa tilltufsad ut, och en annan varg berättade vad han stod åtalad för. Sedan var det upp till folket att avgöra om hans handlingar var okej eller ej. Varav döden var ganska populärt att rösta fram eftersom det blev lite av en lek och rolig tillställning med olika val över hur den åtalade skulle dö. Kamp med bedömning av gudarna (ifall han överlever kampen erkänns hen som fri), folkets vrede där de gjorde gemensam sak av domen och så vidare.
Den första som kom upp var en hane på tre år som var åtalad för att ha våldtagit en gift tik. Båda var bruna förutom den åtalade som var svart och valparna i kullen var alla svarta. De menar att tiken och den här hanen varit nära varandra men att ingen i och för sig sätt dem under parning. Den åtalade nekar anklagelserna medan maken till tiken envisas och kommer med flera bevis. Tiken i sig är väldigt upprörd och gråter, skriker... Vilket många av rikets medlemmar tar som bevis för hennes otrohet mot den åtalade. Eftersom majoriteten av rikets medlemmar vrålade att han var skyldig gav Vaughn tillåtelse att fortsätta processen och nästa fråga kom fram - hur ska han dömas? Inför gudarna med en eller flera utmanare? Eller rikets behandling där alla fick ge honom just den behandling som de ansåg honom vara värd? Även i den här frågan vrålade rikets medlemmar som om det var något sorts spännande spel.
a wolf doesn't concern himself with the opinions of a sheep
|
|
Bow down or die everytime
I slap them thangs
Flat black chains rattlin
Shawshank the box
Can't be contained
Man came ta pick the lock
Empty the vault
And leave no trace
Sleep don't wake
Hit em low and keep rollin to da beat no breaks
Slow it down then accelerate
To hell it's cake
Like sellin weight
No middle man
Made bitch mistakes
Blackjack
87 posts &
88
bones
Lilja TheAlmighty
is is Offline |
Post by blackjack on May 3, 2015 17:48:23 GMT
-BLACK JACK- SEVEN YEAR OLD MALE LIVING IN taruk HEY, YOU WTF IS WRONG WITH YOU
Black Jack satt stilla på sin plats med jägarna bakom sig, blicken kall och tom riktad mot resten av flocken som satt runt honom. Han sneglade då och då upp mot Vaughn, väntandes på att kungen skulle kliva fram på klippan. Blicken som normalt var fylld av hat och förakt, stod tom och kall i väntan på order. Han tittade mot kungafamiljen och registrerade att den inte var fulltalig, han kanske gömde henne i vetskapen att jack skulle komma? Jack dolde det nöjda flinet med en kall blick mot tiken som satt lite avsides på klippan, Vaughns kalla blick kunde inte undgå Jack och han drog nöjt på läpparna över att han inte verkade allt för intresserad av hennes sällskap.
Jack sneglade mot vakterna runt om som såg ut att ha delade meningar om sammankomsten. Några tog det på största allvar och Jack anade att dom inte varit anställda som vakt till kungen speciellt länge. Några andra satt lugnt med vakande blick över invånarna – de som visste precis vad dom gjorde.
Jack såg med avsmak på dom runt honom som tjoade över domarna som skulle falla över de anklagade, han roade sig med filmer i huvudet vad som skulle ske om han åkte i luven med nån av Staal’s medlemmar? Eller om han antastade någon av deras flockmedlemmar, gärna någon ’prinsessa’ eller vad sjutton dom nu kallade det. Drömmen vore att få lägga tassarna på drottningen, men Jack visste inte hur mycket han ville utmana ödet, han flinade nöjt för sig själv där han satt. Totalt ovetandes och ouppmärksamt på domarna som haglade ut ur munnarna på folket. Han skrattade kort till, lagom till att domen för hanen föll. Inte direkt något att reagera på med tanke på Jacks lust över att se någon möta döden. Men inom sig hade han helt andra tankar.
Han tittade upp igen mot Vaughn och såg fortarande inte till drottningen, hon kanske hade lämnat Vaughn? Eller hade hon ställt till med problem, var hon i problem? Jack svalde tankarna och bet tyst och kallt ihop igen, utan ett ljud ifrån sig.
I am my own god - I do as I please
- Liljathealmighty -
|
|
DON'T FRET PRECIOUS I'M HERE, STEP AWAY FROM THE WINDOW
GO BACK TO SLEEP
LAY YOUR HEAD DOWN CHILD
I WON'T LET THE BOOGEYMAN COME
COUNTING BODIES LIKE SHEEP
TO THE RHYTHM OF THE WAR DRUMS
PAY NO MIND TO THE RABBLE
PAY NO MIND TO THE RABBLE
HEAD DOWN, GO TO SLEEP
TO THE RHYTHM OF THE WAR DRUMS
PAY NO MIND WHAT OTHER VOICES SAY
THEY DON'T CARE ABOUT YOU, LIKE I DO, LIKE I DO
SAFE FROM PAIN AND TRUTH AND CHOICE AND OTHER POISON DEVILS,
SEE, THEY DON'T GIVE A FUCK ABOUT YOU, LIKE I DO.
JUST STAY WITH ME, SAFE AND IGNORANT,
GO BACK TO SLEEP
GO BACK TO SLEEP
15 posts &
bones
Ink
is is Offline |
Post by Fenrir on May 4, 2015 18:19:05 GMT
 Fenrir var sen till mötet, och han visste knappt om det var medvetet eller omedvetet. Den röde hannen hade inte sin ledare, eller hade han det? Han hade slocknat ett tag och väckts av ett skärande ylande som kallade till möte. Det tog ett tag att kvickna till. Han började närma sig samlingsplatsen åtminstone, bättre sent än aldrig. Han kunde räkna med bestraffning eller tillsägelse, kanske en varning. Han kröp ihop lite och log skamset. Men han rätade stolt upp sig när han började komma närmre, han höjde svansen litet och burrade upp pälsen något. Vaughn, hans far, var inget att leka med dock. Även om han var till åren gångna. 10 år var visst en ålder, och han undrade hur länge Vaughn skulle räcka till. Han var inte virrig, och kunde säkert leva två-tre år till, så stark som han verkade. En tillställning var en för mycket i Fenrirs tycke. Men vad gjorde man inte för fred? Han skrattade lite hånfullt. Fred.
Han hade länge funderat på hur han skulle ta sig an Aemrys. Det var respektlöst mot Vaughn att ens tänka så, men de verkade inte vara bundisar direkt. Frågan var hur mycket blodsband var värt. Han tänkte på att han ändå hade ett band av blod till Aemrys, men det var inte mycket att hänga i julgranen för Fenrir. Rivaliteten hängde i luften och Fenrir försökte att inte tala om det eller antyda något. Gud nåde honom om Eowyn, till och med hon, var före honom till mötet. Tankarna flöt omkring i huvudet, men han återvände till Aemrys och fick en bitter och hård blick. Gick det ens att utmana Aemrys om titeln som kronprins? Behövde Aemrys dö? Det var svårt att säga. Han var inte så insatt. Den viktigare, egentliga frågan som han inte tänkte lika mycket på var om hans girighet kunde styra ett rike. Om han höll.
Klippan med kungafamiljen framträdde för hans blick, och ögonen mjuknade något. Han ökade takten och rörde sig mjukt framåt, snörpte på nosen och hans yviga päls hade lagt sig till rätta, fortfarande ostyrig men inte rest. Svansen viftade till mycket diskret, och var fortfarande hissad på halv stång så att säga. Vaughn stod upphöjd vid sidan om.
"My king", sade han och nickade åt Vaughn även om han borde ha varit tyst istället.
Fenrir klättrade upp på klippan och stod i skarp kontrast med övriga där han röd och stor lät sin vita blick glida över de lägre stående. Eller, kunde man säga så? Han log lite. Kanske inte. Han väntade uppmärksamt med höjda öron, kroppen på spänn. Väntande på att mötet skulle inledas med något ord från Vaughn. Fenrir behövde veta vad det rörde sig om, för hans oansvariga huvud hade ingen aning. I SEE THE NURSING ALL MOTHER, SPITTING OUT A TRAIL OF TERMITES |
|
The sun will set upon you and it will rise with me.
29 posts &
42
bones
MattiZ
is is Offline |
Post by Eowyn on May 5, 2015 19:17:20 GMT
Eowyn - Female - 1,5 Years old - Princess of Taruk Nothing you say or do, will change my mind.. Not even you father. I sin ensamhet grimaserade Eowyn när hennes far lät en kallelse ljuda genom skogen. Hon var tvungen att finna sina vilseledande vakter igen och återgå till det normala. Till den värld hon egentligen avskydde. Hatade. Det var självklart inget hon visade eller talade med någon om någonsin. Det passade inte en dam. Inte en prinsessa heller. Så hon behöll sitt lilla leende på läpparna i andras närvaro och lät andras luras av hennes vackra, varma uppsyn och utstrålning. Hon riktade stegen åter mot de håll vakterna borde befinna sig. Det var inte lätt att hålla koll på henne, trotts sin avslöjande färg. Hon hade sedan valpben lyckats lura sina valppassare och vakter. Ibland var det svårt och ibland enkelt men på något sätt hade hon alltid lyckats komma undan. Aldrig längre än nödvändigt. Bara en stund för att kunna pusta ut och få vara sig själv. Hon anslöt sig snart till dem och nickade tillgivet utan att släppa fram ett hånande flin, som hon egentligen ville. Ganska snart återfann hon sig på mötet som fadern kallat och många var redan närvarande. Hon ruskade på huvudet och pälsen kring nacken och skuldrorna burrade upp sig. Hon hade en mycket stolt hållning när hon passerade de mindre värda i riket, flocken. Ja hon skulle trotts allt inta sin plats bland övriga i kungafamiljen. Där hon hörde hemma. Hennes bror Fenrir föll blicken på en kort sekund när hon närmade sig. De var två av samma mynt. Till skillnad från Aemrys, som liknade fadern desto mer. Trotts det kände hon sig närmre honom än Fenrir. Hon kunde inte sätta finger på vad det var med Helbrodern som fick det att gro förtryck inom henne, men ack nej hon gillade inte brodern alls. Kanske skulle han utvecklas med framtiden? Hon hoppades verkligen på det. Hon stegade fram, tillräckligt nära fadern för att han skulle höra tydligt. Hon nickade respektfullt emot honom, log svagt. Hon visste att hon var sen, men en dam måste väl få fräsha upp sig först? Hon hoppades att det dög som ursäkt om han skulle fråga. - Father.Made and Played by - Mattiz |
|
46 posts &
56
bones
Color
is is Offline |
Post by Aemrys on May 6, 2015 9:10:30 GMT
AEMRYS TARUKThe only time a man can be brave is when he's afraid and overcomes it  Male || six years old || Crown prince of Taruk
I trav kom Aemrys till platsen och stannade upp då han nådde klipporna där kungligheterna befann sig. Kraftigt skakade han på den muskulösa kroppen vars päls strök sig tätt intill hans kropp utan att dölja hans ädla former till skillnad ifrån fadern som alltid varit dold bakom sin tjocka päls. Fadern må en gång i tiden ha varit lika brun som han själv men såg idag gråare ut än någonsin. Den vita blicken som vanligtvis var full av liv och värme var nu allvarlig då han såg sig omkring över den stora folkmassan som befann sig på platsen. De höga skriken omkring honom gjorde honom irriterad och med en gnutta av medlidande i blicken såg han mot den dömde och tiken, en syn som verkligen var hjärtskärande för honom att se. Långsamt skrittade han uppåt mot den högsta platsen där Vaughn befann sig och såg hårt mot sin fadern som i sin tur inte vek undan sin blick en endaste gång ifrån folkmassan framför honom. Eller kollade han mot horisonten den jäveln? Hur kunde man vara så känslokall för vad som skedde just nu?
Långsamt skrittade han uppåt och den första som han passerade var sin halvbror som han respektfullt sänkte huvudet för i en vänlig gest. Han ville säga något till honom men kom inte på något passande att säga och valde istället att fortsätta högre upp där hans blick riktades emot halvsystern och Yumiko. Your royal highness. My lady. Sade han och sänkte huvudet respektfullt även där utan att avbryta sin gång upp mot fadern. Han visste gott och väl att även Yumiko var en prinsessa, kronprinsessa dessutom. Men det gjorde ingen skillnad så länge hon var här eftersom hon inte var Vaughn’s avkomma, därmed blev hon inte mer än kunglig dam till uttal.
När han kom upp till fadern ställde han sig vid hans sida och såg ut över samma befolkning som fadern såg ut över. Lät några sekunder gå tills fadern vred på huvudet för att snegla mot honom, en signal som gjorde sonen medveten om att han kunde tala utan att gå honom på nerverna. Is this really necessary? Frågade sonen utan att se mot Vaughn.
The man who passes the sentence should make the kill |
|
22 posts &
8
bones
is is Offline |
Post by ahesh on May 6, 2015 14:43:57 GMT
AheshBending and breaking the rules and we're making exceptions to.  AHI | FEMALE | SIX YEARS OLD | QUEEN OF TARUK
»They're never gonna change us, we'll always stay the same
Hon hade inte brytt sig. Vakterna hade informerat henne och hovdamerna artigt försökt skyndat på sin drottning, men Ahesh hade bara muttrat bort det hela. Hon hade vaknat upp till ett humör som avslöjat att hon ville spendera sin dag i ensamhet och bara njuta av naturens vårtecken, se grönskan växa och djurlivet vakna till liv efter den långa vintern. Glömma av mörkret av drömmar som sköljt över henne och lämnat en bitter eftersmak. Men i dag var en sådan dag hon var tvungen att – åter igen - plocka fram en mask och låtsas som ingenting. Fem år hade gått, men hon blev fortfarande påmind om sitt misstag när hon minst anade det och just så hade värmen hon utstrålat mörknat till den hjärtklappade skammen hon då hade känt. Även om åren hade tickat förbi och hon befann sig där hon var menad att vara, var hon ändå rädd över att Vaughn plötsligt skulle vägga ryggen till. Hade hon ens varit vid liv i dag om det inte varit för alliansen? Skrämmande nog var hon inte säker på om föräldrarna hade benådat henne, möjligtvis förvisat henne i en evig skam som flocklös.
Just därför höll hon sig undan, för att hon påmindes om hur nära hon varit att vanära sin farfader. Men Gudarna måste förlåtit henne, hon valde plikten före sina impulsiva, unga känslor och Modern hade givit henne gåvan att ge liv till nya generationer av Taruks kungligheter. Så om de kunde släppa hennes misstag, varför kunde Ahesh själv inte göra det? Var hon fortfarande osäker på om Vaughn förlåtit henne eller ej?
Ahesh slöt sina blå och lyssnade till vinden, fyllde lungorna med den friska vårluften och andades ut allting i en enda stor suck, som om någonting sög ut hennes tankar och oro innan hon började styra stegen mot klippan hennes kung kallat dem till. Hon hade sina skyldigheter och ville inte skapa misstankar genom att undvika dem, hon hade länge tyckt sig höra rykten som följde med vindens viskningar sedan länge. Att inte närvara vid mötet skulle bara ge röda signaler och förstärka de rykten som hon fått för sig florerat sedan år tillbaka.
Hon talade till sina hovdamer, ytliga saker hon inte brydde sig om men försökte ändå bygga upp en anledning till varför hon var sen, att det låg en orsak bakom det hela. De som redan fanns på plats valde hon att ignorera, även de som var av hennes eget kött och blod. Öronen klippte lätt på hjässan när hon noterade Aemrys röst, men utan att bry sig om ifall hon avbröt något nickade lätt mot sina vakter innan hon ställde sig på samma plats hon stått på mer än hon kunde räkna till. ”Your majesty.”
This is not the end of me, this is the beginning TEMPLATE @ BY PURPLEMIX - CHARACTER @ PLAYED BY JOJO |
|
66 posts &
45
bones
Color
is is Offline |
Post by Vaughn on May 7, 2015 12:52:37 GMT
VAUGHN TARUKRulers have no friends, only those who are loyal or would kill them Male || ten years old || King of Taruk
Under processen då de fortsatte tala om den åtalade hade Vaughn hunnit sätta sig ned och gäspade tröttsamt på ett ytterst nonchalant vis då han helt enkelt inte kunde bry sig mindre om vad som skedde. Det var en helt normalt rättegång enligt honom och allt tog sin tid varav det här brottet inte var mer annorlunda än något annat. Att tiken skrek och grät var liksom inte hans problem, det var något hon skulle ha funderat på i god tid innan hon gav sig i sängs med den där hanen. Fruntimmer... Att de aldrig lärde sig. Fanns en anledning till att tikar inte hade något med politik. Hur hade det sätt ut? Ha! Tänkte han och flinade lite för sig själv medan han sneglade bort mot rörelserna hos kungligheterna som kom in en efter en. Jaha, nu passade det allt.
När Fenrir hälsade så sänkte han huvudet en bit för att visa att han uppfattat hans hälsning och respekterade hans närvaro. Ren artighet mellan fader och son som gällde lika väl för hans dotter. Den enda som det såg lite annorlunda ut var för hans drottning och fru som han till och med gav ett svagt leende.
Aemrys fick precis samma hälsning som Fenrir men till skillnad ifrån Fenrir verkade inte Aemrys förstå när det passade sig att ifrågasätta hans beslut och när det verkligen lät idiotiskt att tänka annorlunda. What do you mean? Do you think this is wrong? Do you think he did the right thing to screw a married female?! Fräste Vaughn med kraft i den låga tonen samtidigt som han långsamt vred på huvudet och såg mot sin äldsta son. Orden Aemrys sagt påminde genast om hans förflutna med Ahesh och Black Jack vilket var en känslig punkt som gjorde honom förbannad. Varnande morrade Vaughn till sonen och såg allvarligt emot honom för att göra honom väl medveten om att han för stunden balanserade på en väääldigt tunn tråd! En ilska som fick talaren som stått längst ut på klippan och tilltalat folket om den åtalade att dra efter andan. En tystnad som smittade av sig på resten av befolkningen.
Surt morrade Vaughn till och slet motvilligt blicken ifrån Aemrys för att gå med bestämda steg mot klippan där han tacklade till talaren som fick göra sitt bästa för att återfå balansen och backa undan istället för att råka ramla ned där dödens gap väntade. Are there more people around here who think infidelity is okay? More people who want to make it lawful? Nästan skrek han ut i ren och skär ilska då otrohet var en utav de värsta sakerna han visste om. Det var ett svek och ett föräderi. Ett föräderi mot sin partner! Föräderi mot sitt land! Om det var okej att föräda sin partner så varför skulle det då inte vara lika okej att föräda sitt land?! We will shortly now before the summer is coming take back Glorious Valley that we lost during the war against Shirogane. During that time I will need all combat capable males that we have in this kingdom and your wives will be left alone here. Do you want them to take the opportunity to have intimate relationships with our security officers?! Males that have to stay here with the responsibility to defend our kingdom while we are fighting for our country, is that a reality you want to live in?! Come home and raise someone elses puppies!?! Det var med förakt han vrålade ut sina åsikter och frågor till befolkningen likt en diktator som fick över folket på sin sida genom argument som folket föll på trots de brutala metoderna han använde sig utav. Orden som förblinande folket som nu började att vråla hans namn. Ett tjut som senare gick över till den åtalade och ledde till hans död.
Vid slutet av mötet tog han upp deras kommande krig för att återta Glorious Valley och informerade om vart folk skulle vända sig för att anmäla sig. Det var obligatoriskt för alla hanar över två år att delta men i vissa fall behövdes de hemma så det var viktigt för Vaughn att veta vilka som var villiga och kapabla att ta sig ut i strid så att han kunde placera resten på ansvarsområden här hemma där han också behövde folk. Trots allt förväntade han sig ingen större kamp vid Glorious Valley med tanke på att det endast hängde massa idioter till flocklösa där.
a wolf doesn't concern himself with the opinions of a sheep
|
|
DON'T FRET PRECIOUS I'M HERE, STEP AWAY FROM THE WINDOW
GO BACK TO SLEEP
LAY YOUR HEAD DOWN CHILD
I WON'T LET THE BOOGEYMAN COME
COUNTING BODIES LIKE SHEEP
TO THE RHYTHM OF THE WAR DRUMS
PAY NO MIND TO THE RABBLE
PAY NO MIND TO THE RABBLE
HEAD DOWN, GO TO SLEEP
TO THE RHYTHM OF THE WAR DRUMS
PAY NO MIND WHAT OTHER VOICES SAY
THEY DON'T CARE ABOUT YOU, LIKE I DO, LIKE I DO
SAFE FROM PAIN AND TRUTH AND CHOICE AND OTHER POISON DEVILS,
SEE, THEY DON'T GIVE A FUCK ABOUT YOU, LIKE I DO.
JUST STAY WITH ME, SAFE AND IGNORANT,
GO BACK TO SLEEP
GO BACK TO SLEEP
15 posts &
bones
Ink
is is Offline |
Post by Fenrir on May 7, 2015 18:16:49 GMT
Fenrir var inte glad över att vara där. Han kunde ju ha haft bättre saker för sig, men nu var han här och han var idel öra. Om farsgubben kunde ta sitt snack snabbt och koncist. Han mjuknade när bekräftelsen från fadern kom i en nick istället för total nonchalans. De hade en helt okej relation, men Fenrir var inte mycket för gull. Det passade honom fint att Vaughn var ledare och en stolt, till synes känslokall, fader. Det var hans utfall mot Aemrys som fick Fenrir att höja på ögonbrynen och skratta lite besvärat. Now, now, let's not make a scene about those old news. Fenrir var inte dum nog att yttra det högt. Å andra sidan var det kanske välkommet med en uppläxning av Aemrys. Åh vad det önskades att tronföljden kunde brytas genom en dålig relation som den de hade.
What do you mean? Do you think this is wrong? Do you think he did the right thing to screw a married female?! Aj. Det måste ha gjort ont. De hade verkligen ingen kontakt att tala om. Aemrys och Vaughn. Aemrys kunde lika väl ha varit en oäkting såsom Vaughn fräst till. Fenrir höll tyst som alla andra, och torkade bort flinet när det började bli riskabelt att le åt en sådan allvarlig situation. Vaughn var förbannad, men tyglade sin ilska för att varnande morra för att tillrättavisa Aemrys som inte gjort alltför mycket för att förtjäna behandlingen. Uppenbarligen hade det ändå väckt något mörkt inom ledaren. Det gav bara bränsle åt Fenrirs beundran. Gamlingen kunde ju! Och det blev värre.
Fenrir fick rysningar som vibrerade under huden och raggen restes flyktigt. Han var så exalterad att han kunde spricka. När Vaughn började tala om att ta tillbaka Glorious Valley och hur de alla skulle lämna sina hustrur bakom sig för strid smällde han nästan av. Han ville förtydliga att han var med på projekt ta-tillbaka-Glorious-Valley men det var inte läge. Han orkade inte bry sig så himla mycket om fruar hit och dit, han hade ju ingen. Det såg ganska mörkt ut för honom. Ungkarl för resten av livet. Han kanske borde stärka alliansen någonstans, men han tvekade inför att binda sig. Hela livet skulle vara över och han kunde inte göra ett val som det. Inte än. I värsta fall gjorde Vaughn valet åt honom om det tog för lång tid. Fenrir var den enda som höll käft när man började bli högljudda av det rörande talet.
I SEE THE NURSING ALL MOTHER, SPITTING OUT A TRAIL OF TERMITES |
|
The sun will set upon you and it will rise with me.
29 posts &
42
bones
MattiZ
is is Offline |
Post by Eowyn on May 7, 2015 22:42:44 GMT
Eowyn - Female - 1,5 Years old - Princess of Taruk Nothing you say or do, will change my mind.. Not even you father. Eowyn hade inte reflekterat över händelsen som utspelade sig förens Aemrys uttalade sig. Fadern blev rasande och Eowyn la öronen bakåt och höjde huvudet. Hon var stolt av sig och visade det inte. Men i detta läge var hon inte stolt över att dela blod med sin fader. Så rå, kall och elak. Hon visste inte om det var åren som Konung som smidigt honom eller om han var född sådan men ack ibland kunde hon känna avsky för honom. Hon stegade fram, fast hon visste att hon inte borde. Även om hon var pappas lilla flicka. Så fick det vara nog ibland. - I'm sure he did not mean that it was right father.Sa hon med lugn och djup stämma. Det var ibland svårt att märka den grova åldersskillnaden mellan syskonen. Hon var yngst, men det var inte alltid det märktes. Hon kastade en sur blick på sin bror Fenrir som morrade åt Aemrys. Hon ogillade brodern till och från. Han hade mycket konstiga värderingar i livet tyckte hon. Fast han kunde säkert räddas från denna trånga stela tillvaron han också. Men förblev han kvar här skulle han förbli förstörd. Hon hade lovat sig själv sedan länge att inte bli som dem. Hon ville inte leva upp till namnet Taruk. - How can you know father? That she really have been unfaithful? Nobody have seen them. Tell me, how do you know?Sa hon men en oskyldig stämma. Som om hon var valp fortfarande och ställde en fråga för att lära sig något. Ack ja ännu kunde hon leva på sin oskyldighet. Öronen spetsades och hon såg fruktansvärt söt ut samtidigt som hon gav honom ett svagt leende. Kanske kunde hon forma denna situation till något annat? Hon hoppades verkligen på det. Fast hon överskattade troligtvis sin förmåga att manipulera sin far. Hon vände en blick emot modern. Vad skulle hon säga om saken? Hon visste inte, men hon visste att modern gjorde allt för att göra Vaughn glad och nöjd. Så egentligen kunde hon inte förvänta sig något alls från hennes sida. Usch. Blicken vändes åter emot brodern, log svagt och hoppades att han inte skulle ta allt för illa upp av att hon lagt sig i. Hon försökte trotts allt bara hjälpa till. Hon ville inte att han också skulle bli förstörd. Made and Played by - Mattiz |
|
22 posts &
8
bones
is is Offline |
Post by ahesh on May 8, 2015 23:08:10 GMT
AheshBending and breaking the rules and we're making exceptions to. AHI | FEMALE | SIX YEARS OLD | QUEEN OF TARUK
»They're never gonna change us, we'll always stay the same
Ahesh hade inte hört vad Aemrys sagt till sin far, men hans snabba utbrott hade ganska så snabbt avslöjat att han inte hade valt sina ord väl – snarare hade det väl bevisat att han inte borde uttalat sig alls. Hon försökte stänga ute hans röst och ilska men hans ord högg i henne som en pil genom hjärtat. Aemrys visste inte varför det hade tagit rört upp så många känslor inom konungen och trots att det inte var hans fel hade Ahesh önskat att han inte vågat ifrågasätta sin far. Skuldkänslorna började spridas inombords och hon nästan ångerfullt stirrade mot de högre satta för att läsa av deras ansiktsuttryck. Försökte se om de mindes, om de gav ifrån sig ett flin och växlade blickar för att visa varandra att de förstod vad det hela handlade om.
Vaughn fortsatte vråla ut sina åsikter och hans stämma blev mer bestämd än innan. Varje litet ord högg Ahesh inombords och hon spände sina muskler för att inte visa att hon brydde sig, för inte kunde hon låta andra tro att hon skulle ha en orsak till att bry sig: att hon är orsaken. Hon bet ihop tills blodsmaken började spridas i munnen och hon slöt ögonen för att på något sätt försöka bearbeta känslostormen inombords. Stänga ute allt och alla kring henne. Hjärtat fladdrade nervöst som en instängd fågel och öronen drogs bakåt när Vaughns röst ekade i hennes huvud.
Så hörde hon Eowyns ljusa stämma och hon motvilligt öppnade sina ögon för att något varnande stirra mot henne, samtidigt som hon väntade nästa attack från Vaughn. Blicken vandrade över till kungen och hon bara stirrade hopplöst på honom, nästan bedjande att han skulle låta det passera, att han kunde ta ut sitt raseri på henne efteråt istället, för det var ju trots allt Ahesh som förtjänade det. ”Vaughn” Var det enda hon kunde förmå sig att säga i ett ynkligt försök att fånga hans uppmärksamhet. Trots att Aemrys och Eowyn inte hade någon rätt att säga emot honom hade han inte reagerat så hårt om det inte varit för hennes misstag, hon behövde bara få en bekräftelse om att han var medveten om att hon valde plikten före all; Primum Officium.
This is not the end of me, this is the beginning TEMPLATE @ BY PURPLEMIX - CHARACTER @ PLAYED BY JOJO |
|
66 posts &
45
bones
Color
is is Offline |
Post by Vaughn on May 8, 2015 23:30:25 GMT
VAUGHN TARUKRulers have no friends, only those who are loyal or would kill them Male || ten years old || King of Taruk
När Vaughn kommit tillbaka ifrån podiet noterade han både sin dotter och fru som såg emot honom på ett helt annat sätt än vad sönerna gjorde. Aemrys såg som vanligt bitter ut men Fenrir verkade inte ha några högre protester mot hans beslut, faktum som han kände sig nöjd över eftersom det trots allt var de som räknades. Fruntimmer hade trots allt inget med sådana här beslut att göra med sina veka hjärtan... hade han rätt? Jodå, självfallet började det. Tänkte han irriterat och slängde en känslokall blick mot sin dotter vars hjärta såg blödande ut där hon stod och såg emot honom. You are young, you will understand when you are older... Hans röst var mörk och avslutande i ämnet då han helt enkelt inte var öppen för förslag att diskutera det.
Han hade tagit sitt beslut och för deras egen skull skulle de förstå att han gjorde det för allas bästa. Det var rätt och de borde lära sig se skillnad mellan sina personliga känslor och vad som var nödvändigt för rikets skull. Hon frågade om ’hur’, bara det gjorde det ännu mera uppenbart om hur ung hon var. Ja, hon hade många år kvar i livet för att förstå hur han tänkte och vad riket krävde. När det kom till hans fru sade han ingenting. Gav henne bara en blick innan han lämnade dem alla för att återgå till sitt egna arbete. Ett förslag som de andra också borde följa - Primum Officium.
a wolf doesn't concern himself with the opinions of a sheep
|
|
