18 posts &
32
bones
sussu
is is Offline |
Post by Ezra on Apr 24, 2015 16:19:47 GMT
EZRA OF AATROWS
►"BE PROUD." Taruk. Det rike han hade hört så mycket om. Ändå hade han aldrig varit där. Aldrig satt sina tassar innanför rikets gränser. Varför? Det hade helt enkelt inte funnits en anledning till det. Hans syster bodde förvisso där, som drottning, men helt ärligt så hade han aldrig haft någon speciell relation med henne. Kanske för att han själv aldrig riktigt hade haft intresse av det. Han hade tidigt vetat att hans syster förr eller senare skulle bli bortgift, och hade därför valt att inte bygga alltför starka band med henne. Samtidigt var hon hans syster, och blodsband borde väl ändå gå före andra band. Eller? Tillställningen som Taruk bjudit in dem till var ägnat att ära riket Staal. Något han kanske inte var helt nöjd med. Helt ärligt hade han hellre sett att det varit riktat till han själv och till Aatrows ära. Som om ny kung var han väl ändå värd en tillställning? Men samtidigt kunde han på sätt och vis förstå att Taruk ville hålla sig på god fot med Staal. Alliansen mellan hans egna rike och Taruk skulle inte brytas, i alla fall inte om han fick välja. Han gillade förvisso att stå på egna ben och ha makten själv. Men han var inte dum. Att ha en allians med Taruk var smart, och något han värdesatte väldigt högt. Han skulle helt enkelt göra allt i sin makt för att behålla alliansen, och förhoppningsvis kunna få Aatrows rike att växa och bli starkare i och med detta. Han var ny som kung, och även om hans far lärt upp honom så hade han kanske inte helt lyssnat alla gånger. Något han kanske ångrade idag. Han stannade upp för att kasta en blick över sina följeslagare. Haimlech befann sig alldeles i närheten, och helt ärligt så var han inte säker på om han verkligen skulle ha låtit honom följa med. Kanske skulle det visa sig vara ett oerhört dumt beslut. Men det var försent att göra något åt det nu. Han fick helt enkelt fortsätta spela sin teater, och trots allt så var han ju i alla fall väldigt bra på det. Detta skådespel som innebar att ingen visste något om honom. Eller ja, nästan ingen.. En fnysning lämnade honom och blicken riktades istället till Messias. Halvbrodern som tillsammans med han själv utgjorde kungafamiljen. Ja Aatrows var måhända försvagat i och med deras faders död, vilket gjorde det ännu viktigare att behålla alliansen. Ezra visste också att han ganska snart borde ta sig en drottning. Men bara tanken på det gav honom en lätt ångest. Utöver han själv, Haimlech och Messias så var det också två andra jägare, några soldater samt vakter, och även några betjänter som fått äran att följa med. Han gillade tanken på att ha sina egna betjänter, och trivdes med att ha med sig några välkända ansikten. Även om han var lite osäker på om dem verkligen skulle vara honom trogen. Att ta över efter sin far som kung var inte lätt. Men han ämnade att göra sitt bästa. Och att han kunde dela ut order fanns det ingen tvekan om. Han hade dessutom självsäkerhet och styrka nog till att leda riket, och den som sa emot honom skulle snabbt bli varse om att denne levde. Stoltheten skulle bära honom dit han ville. Precis som styrkan han ägt av sin far. Rikena i Emnesia skulle få veta att han var någon att räkna med. Någon man inte ville hamna på kant med. För han skulle inte tveka att göra det som krävdes för att få riket att växa och bli starkare. [Till flockmedlemmarna: Messias, Haimlech] TEMPLATE @ BY PURPLEMIX - CHARACTER @ MADE & PLAYED BY SUSSU |
|
27 posts &
5
bones
Purplemix
is is Offline |
Post by Haimlech on Apr 25, 2015 17:55:10 GMT
 | ♂ M A L E | 4 Y E A R S O L D | H U N T E R | M E M B E R O F A A T R O W S | ❥ S I N G L E |
No need for applauce - i do this entirely on my free time
Haimlech var ärligt talat extatisk upp över öronen! Han hade blivit så lycklig och glad, inombords, när kung Ezra hade frågat honom om han ville följa med på tillställningen som Taruk höll i Staals ära. Det var en hedersära för honom att Ezra ville ha med honom, vid sin sida, på någonting som först och främst kungaparet och kungafamiljen i varje rike var inbjudna till. Betyder det att Ezra såg honom som en i familjen, eller...? Haimlech såg sig lite diskret om på alla vakter och betjänter som hängde med dom i ledet. Eller kanske ser Ezra honom som inget annat än en betjänt som står honom nära till hands?
Hur som så spelade det egentligen ingen roll för honom. Det var en stor ära att bara få vara nära honom och att Ezra accepterade hans närvaro och sällskap. Haimlech hade ingenting att klaga över - framförallt inte nu när de skulle ut på ett nytt äventyr, på främmande marker, under en tillställning han troligen sent skulle glömma. Det skulle bli så otroligt spännande att få träffa nya individer och ta del av andra kulturer och seder. Kanske skulle han till och med bekanta sig med några, kanske skulle han få en ny vän?
Den unga hanen ökade på stegen och tassade fram på sina högresta ben. Öronen vinklade sig bakåt i sekunden som kungen stannade upp och slängde en blick bak över ledet. Haimlech ljusblå ögon sken upp och ett varmt leende lade sig över hans läppar medan blicken fäste sig på Ezra. Endast en enda blick ifrån kungens djupt havsblå ögon fick hela kroppen att vakna till liv och varje åder i kroppen att pirra. Om han inte givit Ezra sitt löfte att hålla hemligheten dold, så hade han antagligen glatt viftat på sin krämvita svans av glädje. |
|
9 posts &
0
bones
LiljaTheAlmighty
is is Offline |
Post by Messias on Apr 26, 2015 0:05:41 GMT
- MESSIAS - FIVE YEAR OLD MALE LIVING IN AATROWS What’s impossible just takes a longer while
Messias hade i sin vanlig ordning hållit sig i utkanten av kungariket när budbäraren kom springandes, den unga hanen berättade ivrigt om inbjudan som Aatrows hade fått för att välkomna Staal till Emnesia, Taruk som ingick i den 'heliga' alliansen rikena emellan hade självklart bjudit in Aatrows att delta, Sias kunde inte avgöra om han var nöjd eller missnöjd över tillställningen, om det skulle bli en kväll att minnas med nya bekantskaper knutna eller om han skulle lämna ett blodigt fält bakom sina minnen och en stor massaker ha brutit ut. Tankarna vandrade i hans huvud och blicken var närmast tom, medans uttrycket var vaket och kroppsspråket talade för en lugn men aktiv varg. Han hade trott att han ensam skulle få entra Taruk och missnöjet över att färdas tillsammans i den lilla flock de var för tillfället. Sias avskydde inte sin bror, han hedrade honom och respekterade hans val som konung, han litade blint på att han skulle vårda flockens invånare väl även han själv inräknad.
Sias stannade upp i sin gång, blickade ut över skogen och smalnade med ögonen något, han skymtade bergen i norr och minnena letade sig fram. Ett svagt leende prydde hans svarta läppar och den tjocka pälsen värmde hans kropp, han tittade tillbaka till sin bror som hade stannat upp för att se på sitt följe. Sias travade igång några steg för att komma ikapp och mötte Ezra's blick, en kort nickning med halvslutna ögon gav han honom för att inte bryta den ljuva tystnaden som uppstod men inte heller verka respektlös med att bara besvara med den kalla blicken de bärnstensgula ögonen ingav. Sias skiljde sig från många ur flocken då han ärvt sin mors ögon.
Tassarna sjönk mjukt ner i marken och musklerna kramade mjukt om hans leder i varje rörelse han tog. Svansen hängde mjukt och avslappnat efter honom, de vita hårstråna rörde vid marken emellanåt och gav honom en kittlande känsla längsmed ryggraden. Sias övervägde att bryta tystnaden, sög på orden som vilade i hans huvud och beslutade sig för att bevara tystnaden - för stunden.
 we’re dancing with the demons in our minds -LiljaThealmighty-
|
|
The Nøkk, he sits a-playing
Can you hear the fiddle go?
From the river you hear the melody
It's the evil that here reigns.
He lures womenfolk to him
It is you that hear him best
He’s playing to catch you
Hear the melody coming from west
If you go where the tones come from
He’ll be lurking there
He can change his shape
Be like a eagle that roams
From the river you hear the melody
It’s evil that reigns
It is you that hear him best
He’s playing to catch you
Can you hear the melody coming from west?
35 posts &
6
bones
Ink
is is Offline |
Post by Frigga on Apr 28, 2015 20:20:35 GMT
Frigga var ny, och hon hade träffat Haimlech. Det var allt. Nej, Ezra. Självfallet hade hon träffat Ezra. Kusinen på faderns sida som hon inte mindes från förr, men som hon mött när hon efter många år hittade rätt. Ezra var den enda hon hade något riktigt band med, och ändå kände hon inte honom för fem öre. Hon visste ingenting om honom, han var en stängd bok som hon kanske aldrig skulle läsa baksidan på eftersom det var sidan den låg på. Än mindre öppna boken. Såvida hon lade manken till och konverserade med honom. Frigga hade sett Ezra gå, och hon hade i bakgrunden nyfiket traskat efter.
Hon hade inte sett hans många följeslagare till en början, och hon höll sig utom synhåll så länge hon kunde. En kung som behövde räkna med bakhåll, hade kanske redan noterat att hon fanns där. En vålnad som skred fram genom undervegetationen. Hon fick nog och satte av i en sorts tafatt galopp, och knappade in på dessa nya ansikten. Hon visste knappt vad detta handlade om. Budbäraren hade inte förärat henne med en visit. En särskild en stannade upp och lät blicken glida över skog och bergstrakter och hon ville hälsa, men vågade ej. Så hon drog sig tillbaka inåt skuggorna till.
Frigga var så färsk som hon kunde bli. Blåögd i själ och på yta. Som tänkte att detta var ett möte för henne. Hon tänkte inte en sekund på att frånvaron av inbjudan för hennes del kunde betyda att man inte ville ha henne där. Huruvida detta var på grund av att hon var vek för att vara tik eller att hon var ny, var svårt att veta. Faktum var att hon kände feminina dofter runtomkring sig, minimala doftslingor som talade om att tikar inte motats bort. Det kunde röra sig om ett helt annat gäng, på Aatrows marker. Frigga visste inte riktigt hur Aatrows dofter skilde sig från andra, hon hade enbart en vag aning.
NØKKEN LOKKE DÆ KVINNFOLK TE’ SÆ
|
|
18 posts &
32
bones
sussu
is is Offline |
Post by Ezra on Apr 28, 2015 21:34:00 GMT
EZRA OF AATROWS
►"BE PROUD." Exakt vad denna tillställning skulle bära med sig kunde han omöjligt veta. Men han såg fram emot den. Kanske mest för att han faktiskt hade en anledning till att träda in i Taruks rike. För visst var han nyfiken på både riket och dess invånare. Speciellt kungen, Vaughn som gift sig med hans syster. Han kunde helt enkelt inte låta bli att undra vad han var för hane, som kunde ta emot en tik som drottning som han inte kände. Eller hade dem känt varandra innan? En svag rynka la sig i hans panna, för ja, egentligen hade han ingen aning. Han hade helt enkelt aldrig brytt sig tillräckligt mycket för att ta reda på det.
Haimlechs leende var svårt att ignorera, men han lyckades och var stolt över det. Vad skulle alla säga om sanningen kom fram? Vad var det egentligen för sits han hade satt sig själv i? Och framför allt, hur skulle sanningen kunna påverka hans roll som kung?
Messias kom upp jämsides med honom och han besvarade hans respektfulla, men också lättsamma nickning. Han hade alltid gillat att Messias verkade känna på sig när tystnaden var välkommen, och när det var dags att bryta den.
I ögonvrån skymtade han en vit skepnad en bit bort bakom följet, och han kunde inte låta bli att fnysa till då han insåg vem det var. Frigga. Hans kusin från hans faders sida som nyligen dykt upp i riket och gjort sin härstämning känd. Han kände henne inte alls, men mindes henne från barndomens tider. Vilket var många år sedan. Han insåg först nu att han aldrig ens tänkt tanken på att bjuda med henne. Vilket egentligen kanske vore det enda rätta då hon ändå tillhörde familjen.
"Hämta henne och säg att hon är välkommen med oss." Hans ord var riktade till en av betjänterna som han sökt ögonkontakt med. Denne såg bortåt dit han nickat och skyndade sig åt det håll där Frigga nyligen försvunnit in bland träden. Något som fick honom att himla med ögonen innan den blåa blicken återigen riktades framåt.
Fyra kungar samlade på en plats. Det om något kunde bli oerhört intressant. Ett svagt flin placerades över hans läppar och han klev framåt och satte återigen sig själv och sitt följe i rörelse.
[Detta roll sker alltså innan 'Kolzaks roll', för jag kommer svara i det också då Aatrows medlemmar äntrar riket Taruk på riktigt ; ) Håller dock gärna igång båda rollen! : )]
TEMPLATE @ BY PURPLEMIX - CHARACTER @ MADE & PLAYED BY SUSSU |
|
27 posts &
5
bones
Purplemix
is is Offline |
Post by Haimlech on May 3, 2015 11:52:17 GMT
| ♂ M A L E | 4 Y E A R S O L D | H U N T E R | M E M B E R O F A A T R O W S | ❥ S I N G L E |
No need for applauce - i do this entirely on my free time
Unghanen lade märke till alla de nya intrycken som på ett vis smög sig på och gjorde sig allt mer tydliga; ju närmre det främmande riket de kom, desto mer uppmärksam och ivrig blev unghanen. Det var allt från olika sorters aromer och dofter både från okända vargar, och från omgivningarna som skiljde sig en del ifrån naturen i Aatrows rike - allting fick Haimlech att skrika inombords och det spratt i benen på honom; tur var väl att det inte riktigt syntes, men för ett kort ögonblick stampade han lite ett par extra gånger i marken på platsen han gick.
Haimlech hade aldrig satt sin tass i Taruk förut, och han var ytterst nyfiken på vad de kunde vara för individer - alltid var han öppen och glad över att få göra sin nya bekanta, och med tanke på den missnöjda, tveksamma och dystra auran som hängde över hela kompaniet för tillfället, så såg det mer eller mindre ut som om det skulle bli Haimlech som livade upp stämningen. Faktum var att när han kände sig en aning obekväm i tryckta situationer, så som denna, så lade han gärna på ett skämt eller två för att få andra i hans närvaro att skratta lite. Åtminstone le. Kanske hade positionen som narr passat honom bättre. Dock var inte det en bra egenskap heller, för det kunde göra allting värre och bara irritera någon som man inte bör trampa på tassarna.
Haimlech spetsade sina vita öron emot Ezra när han talade till Messias. Han gick bara några meter bakom dom, så det var inte svårt att höra vad kungen beordrade. Och att Frigga hade hållt sig smygande efter ledet, inne i skogen, hade inte gått att missat - Haimlech kunde känna igen hennes säregna aromer från flera kilometers avstånd. Ett svagt leende dök upp i hans ansikte då han vände sin blick över axeln och såg Friggas ljusa skepnad bland träden. Silly girl. |
|
9 posts &
0
bones
LiljaTheAlmighty
is is Offline |
Post by Messias on May 3, 2015 13:15:27 GMT
- MESSIAS - FIVE YEAR OLD MALE LIVING IN AATROWS What’s impossible just takes a longer while
Messias mjuka steg tog honom ekonomiskt fram, de var fjädrande för leder och ligament. Men vägvinnande i sitt steg, energin var dämpad för att inte ta ut sig i onödan men samtidigt visandes att han hade pondus. Den ståtliga resningen låg i ryggmärgen på honom och huvudet var buret i en hög gest, han såg smått mallig ut där de gick i samlad trupp. Ögonen var dock pricken över i:et, halvt slutna, lugna och kalla. Hans svansföring talade om en avslappnad varg. Sias sneglade på följet bakom dom, sökte efter något bekant ansikte men insåg att Ezra var den enda som var bekant. Han drog svagt på ena mungipan över att han lyckats hålla sig undan flocken så pass väl att Ezra var den enda som kommit i hans närhet för att läggas på minnet.
Sias ruskade på huvudet när flugorna surrade ovanför honom, han slickade sig om munnen och fnös. Han ogillade insekter, hade alltid gjort och ju närmre dom kom Taruk desto fler av dom hade han sett. Blicken smalnade av ytterligare och den lugna insyn dom gett för en stund sedan hade hårdnat och blivit mer kall. Han ogillade mer och mer känslan som fann sig i hans mage, han litade blint på Ezra, men han hade aldrig mött Taruks kung och hoppades att alliansen höll även om ett kaos skulle bryta ut.
Sias tankar avbröts när Ezra beordrade att hämta tiken som verkade smyga efter dom, Frigga. Hans leende svalnade något men tystnaden låg kvar på hans läppar. Han sneglade mot hanen som gick snett bakom dom, Sias visste inte hans namn men uppsynen han gav när Ezra beordrade att hämta Frigga fick Sias att fundera. De måste känna varandra, ha ett förflutet? Han la huvudet något på sned och slog ner blicken medans han gick. Tankarna virvlade runt likt en tornado och hade han kunnat hade han kliat sig i huvudet med ena frambenet. Sias beslutade sig för att invänta Frigga, se hennes reaktion och se om hon bar på samma kroppsspråk som hanen bakom dom gjorde. Oavsett hur mycket Sias tänkte, kunde han inte komma på vad hanens namn var. Han hade i sitt bakhuvud hört det, Ezra kanske sagt det eller så hade dom råkat på varandra? Sias knycklade ihop ögonbrynen medans han funderade vidare, en ansträngd min spred sig över hans ansikte.
we’re dancing with the demons in our minds -LiljaThealmighty-
|
|
Died last night in my dreams, Walking the streets, Of some old ghost town, I tried to believe, In God and James Dean, But Hollywood sold out, Saw all of the saints, Lock up the gates, I could not enter, Walked into the flames, Called out your name - But there was no answer.
And now I know my heart is a ghost town
11 posts &
bones
LiljaTheAlmighty
is is Offline |
Post by akasha on May 4, 2015 17:28:16 GMT
-Akasha-
Four year old female living in AAtrows
I know my heart is a ghost town
 Tikens lätta kroppshydda rusade över marken, hennes ben smattrade metodiskt mot det mjuka gräset samtidigt som hennes ludna öron var spetsade framåt, den nötbruna blicken var vaken och gapet halvt öppen med tungan hängandes ut genom munnen. Akasha flåsade i varje språng hon tog och hon hade tappat bort räkningen på hur länge hon hade sprungit, hur långt hon hade sprungit? Hon hade just fått veta att dom var inbjudna till Taruk och att dom hade gett sig av tidigt, tidigt. Akasha bröt av till trav för att hämta andan lite och passade för att spara på energin så gott det gick, hon var redan trött efter timmar av språng marsch men bet ihop och fortsatte röra sig rytmiskt fram över den konstiga terrängen. Dofterna från flocken blev starkare och hon vädrade metodiskt för att hitta den närmaste vägen till dom. Spåren var ännu färska och hon insåg att hon var knappt en timme bakom dom, vilket gav henne en ny energi långt inifrån och hon kastade sig över en stock med ett väldigt språng. Hade hon inte upptäckt att hon var så när skulle hon nog ge upp och försöka komma fram senare än dom, men det optimala var att dyka upp tillsammans med resten av Aatrows för att inte väcka några misstänksamheter och kanske råka ut för trubbel bara för att hon kom ensam.
Akasha skymtade en vit gestalt mellan träden och längde ut stegen så pass att hela hennes kropp var utsträckt i luften. Hon måste leva om rätt rejält när hon nu dundrade fram för att hinna ikapp dom andra. Akasha ruskade på huvudet och saktade ner till en vägvinnande trav istället, hon ville inte göra en större entré än vad som behövdes. Just som hon rundade en stor stam såg hon resten av flocken. Ett svagt leende spred sig över hennes läppar och ögonen fick en nytändning. Hon saktade in ännu mer så hon bara kunde småjogga fram till dom andra. Tungan hängde utanför munnen och hon flåsade för att kyla ner sig själv så snabbt som möjligt. Hon såg ursäktande mot sin kung och bugade djupt där hon gick, hon fylldes av skam över att behöva göra sig hörd på detta vis. Dock höjde hon snabbt huvudet och slöt in bakom den andra hanen som gick lite längre ifrån Ezra och vad hon hade hört var hans bror? Akasha doftade en tik och började med blicken söka efter vem det var. Men hennes blick gick bet och hon förlitade sig på sin tryffel som avslöjade att hon var här i närheten. Just som tanken vandrade genom hennes huvud dök den vita tiken upp mellan träden, eskorterad av några vakter och hon kunde inte låta bli att undra om det var för att hon gjort något och därför blev hämtad eller om det kanske var någon viktig medlem ur flocken som vaktades ömt?
I Died last night in your dreams - or did i?
- L i l j a t h e a l m i g h t y -
|
|
The Nøkk, he sits a-playing
Can you hear the fiddle go?
From the river you hear the melody
It's the evil that here reigns.
He lures womenfolk to him
It is you that hear him best
He’s playing to catch you
Hear the melody coming from west
If you go where the tones come from
He’ll be lurking there
He can change his shape
Be like a eagle that roams
From the river you hear the melody
It’s evil that reigns
It is you that hear him best
He’s playing to catch you
Can you hear the melody coming from west?
35 posts &
6
bones
Ink
is is Offline |
Post by Frigga on May 8, 2015 15:27:17 GMT
Frigga var inte skygg, men hon var lite blyg emellanåt. Hon hade inte riktigt bekantat sig med Ezra och visste inte riktigt hur hon skulle föra sig i hans sällskap. Hon visste inte hur hans reaktioner tedde sig, eller vad han hade för typ av personlighet han ägde. Det kändes som en dum idé att förfölja deras lilla antågande dit de nu skulle. Hon gissade hade kanske sina aningar, om destinationen, och hon var lite nyfiken på detta. Men samtidigt ville hon inte ställa till med besvär. Man hade kanske inte ens tänkt tanken på att hon fanns där, i Aspendales skuggor. Hon hade nyligen besökt den platsen för första gången och träffat Haimlech. Utöver honom var de alla okända. Därav höll hon sig på behörigt avstånd och bestämde sig för att, som objuden gäst, kanske vända om ifall hon kände för att backa ur.
Ezra tycktes ha lagt märke till henne för han... Ja vem annars? Ezra tycktes vara den som skickat vakter, och hon frös i steget när de vänt om. Efter en stund hade de knappat in på henne. Skulle de föra bort henne? Självfallet skulle hon gå, vända tillbaka. Om det var Ezras vilja. Hon tvekade i stillastående position och öronen spelade osäkert. Hon kände sig lite illa till mods när de utan att säga något närmade sig henne, två stycken. Deras ansikten var uttryckslösa och deras ögon sade inte mycket. Hon kunde inte tyda någon form utav fientlighet så hon lugnade ner sig ett hekto. Plikttrogna undersåtar som antingen kom för att eskortera henne till området eller ta henne med sig till ledet. Flocken. De var snart framme och hon darrade lätt i benen och ögonen uttryckte förvåning och lätt fruktan. Ögonen hennes var verkligen hennes själs spegel. Något som hon störde sig på så pass att det nästan var olidligt.
När de var framme vid henne förklarade de att Ezras vilja var att hon skulle delta i spelet. Med andra ord kanske, men man ville alltså ha henne där. Frigga kände sig oerhört dum och sänkte huvudet. Hon undvek ögonkontakt men följde med betjänterna utan protest. De började trava och likaså gjorde hon. Frigga höll huvudet sänkt och betraktade marken där hon sprang. När de började närma sig Aatrows besättning höjde hon blicken för att inte få en otrevlig överraskning. Det vore ju dumt att göra sig till åtlöje ännu mer, genom att springa in i någon. Hon fick syn på Ezra och lämnade sin position bredvid vakterna för att mycket sakta och vördnadsfullt nicka åt honom när hon kommit ikapp. Hon öppnade munnen, stängde och tänkte efter. Var det att förneka sin plats, att tala? Nej...?
"Min konge, hva er reisemålet?" frågade hon tyst.
Det var en lätt mening att förstå för någon som också talade svenska. Min kung, vad är resemålet? Hon hoppades att han skulle förstå. Hon talade inte svenska men förstod det så väl. Han var islänning, till skillnad från Friggas moder. Modern hade haft långt ljusare ögon än Ezra och det var dessa som Frigga hade ärvt. Hon kände en lätt tanke entra banorna. Missfoster. NØKKEN LOKKE DÆ KVINNFOLK TE’ SÆ
|
|
